Arkiv | december, 2011

13. Misfortune

4 Dec

Min hädangångne sambo skapade på 70-talet (på den tiden var vi kompisar, inte lovers) ett uttryck en midsommar, som sedan följt med genom livet. I sin fyllgalenskap började han kalla allt som var positivt för ”attans klämmigt” och saker som gick fel benämndes ”himla otur”. Kanske inte låter så jäkla kul men vi skrattade oss i alla fall oss fördärvade åt det då. Killarna som försökte slå upp sitt tält uppe i hopptornet i sjön vid campingplatsen och inte hittade nånstans att slå ner tältpinnarna möttes med ett beklagande ”himla otur” medan vi vred oss i skratt o s v.

”Himla otur” betecknar väl det min sambo råkade ut för också. För exakt ett år sedan kom ambulansen och hämtade honom mitt i natten när han helt plötsligt vaknat med svåra magplågor. Nästa dag konstaterades inflammation i bukspottkörteln. Himla otur eftersom det främst är en sjukdom som drabbar de som supit hårt ett tag och han inte rört en droppe alkohol på tio år. Nå, det brukar ta 14 dagar så är man på benen igen. Dagen efter fick han dock lov att få respiratorhjälp genom rör i halsen eftersom svullnaden i buken tryckte på lungorna och gjorde det svårt att andas. Himla otur. Nå, bara svullnaden gick ner skulle det nog gå att koppla bort respiratorn. Man försökte efter några dar. Himla otur, det gick inte så bra, så nu var man tvungen att göra hål i halsen och koppla in respiratorn ordentligt eftersom man inte kan ha slang ner i halsen så länge. 14 dagar gick. Ingen bättring och ingen kunde säga hur lång tid det skulle ta. Himla otur.

Så fort viss bättring syntes åkte han sedan på nån infektion så att febern steg och han blev sämre. Himla otur, för det är sånt man råkar ut för när man ligger på sjukhus och i respirator. Men han var vid gott mod. Vaken och med hela tiden och körde med sköterskorna så gott han kunde. Efter nån månad hittade man plötsligt fri gas i buken och fick lov att akutoperera. Himla otur, men operationen gick bra och han blev genast bättre igen. Infektionsproverna sjönk och han blev piggare igen. Precis när man trodde att ”nu vänder det” fick han blödningar i buken och man skickade honom från Falun till Uppsala eftersom de har bättre utrustning. Himla otur och där var det riktigt nära ett tag, men han klarade den krisen också och efter en månad fick han komma tillbaka till Falun igen. I efterhand kan jag nästan tycka att det var himla otur att han inte fick somna in då, eftersom resten av tiden mest var ett långt utdraget lidande till ingen nytta. Men icke.

Himla otur var det ju också att man fått lov att lämna buken öppen så han låg som ett stort paket med ett jätteförband på magen med 4 dränageslangar som ständigt läckte otäcka vätskor ut i påsar. Sen följde ytterligare fyra månader av himla otur blandat med hopp om bättring. Infektioner som kom och gick, sövning och omläggning av magen varannan, var tredje dag. Himla otur var det ju att tarmarna växte fast på bukväggen, att buken var ett enda ärrigt katastrofområde och att en fistel utvecklades som man inte fick bukt med. (Jag har sedan fått reda på att det var ett mission impossible, det läkarna hoppades på. Det fanns ingen fri passage i tarmen som de trodde. Hans utsikter för att bli frisk var så gott som obefintliga. Han hade kunnat överleva kanske, men osäkert till vilken slags liv.)

Himla otur att han till slut fick så svåra smärtor att inget smärtstillande hjälpte, det gjorde honom mest konstig. Himla otur att han till slut inte orkade kämpa längre utan nog ville dö.

Himla otur att vi under sju månader aldrig kunde prata med varandra ordentligt p g a respirator och ibland förvirring. Himla otur att så mycket förblev outrett. Frågor jag aldrig får svar på.

Bara otur. Ren skär jävla otur. Ingen hade kunnat göra något bättre än vad den gjorde, han fick en ypperlig vård. Ibland är allt bara en himla otur helt enkelt.

Annonser

12. Insanity

4 Dec

Galet är det allt att jag inte visat er detta eminenta släktfoto tidigare!