To date or not to date, #006

28 Jan

Jag är med på en dejtingsajt. Dejtingsajter är konstiga. Det känns fruktansvärt onaturligt att sitta och söka bland profiler och foton för att försöka hitta nån som både har ett utseende i min smak och som kan uttrycka sig någorlunda vettigt. När jag sen hittar nån sån (verkar inte finnas många) så törs jag oftast inte skriva till denne p g a osäkerhet utan gör ett besök på hans sida, hoppas att han besöker mig tillbaka och att HAN vågar skriva nåt. Sjukt, jag vet. Och så skriver man lite med nån och det känns så krystat så det finns inte, eftersom de flesta män (som det verkar här i alla fall) är hopplösa på skriftspråk.

Igår läste jag en presentation som osade trevlighet med vidhäftat foto på karl som var helt i mitt tycke. Missförstå mig inte, jag har inga orealistiska förväntningar på vad en ful jävel som jag skulle kunna få, men alla har vi preferenser och JA, utseende spelar en viss roll. Men alla har olika smak. Karl-Gösta 58, med stor slokmustasch, raggarfrisyr och jätteölmage, går säkert hem hos många damer, men jag föredrar en slankare, mer slätrakad typ. Så är det bara. Ok, tillbaka till mannen jag hittade. Då bor fanskapet i Kalmar! Ok, distansförhållanden i all ära. Men jag är 53 och jobbar heltid. Orka åka och fara så långt. Nej. Men bara därför vågade jag slänga iväg ett meddelande till honom och säga att han verkade både snygg och trevlig men det var synd att han bodde så långt bort. Det var safe liksom.

Sen har jag märkt att man tydligen måste vara inloggad för att bli besökt. Tycker jag är lite konstigt. Inte fasen sitter jag där och häckar och väntar som en äggsjuk höna, jag gör ju annat också. Men är jag inte aktiv och loggar in ibland är det helt dött.

Sen har vi de där märkliga.. Jag skriver att jag söker nån mellan 48-58 – tycker jag verkar som ett bra intervall (men tyvärr söker de som är i samma ålder som jag eller strax under, så gott som alltid yngre kvinnor). För några dar sen skrev en 38-åring till mig och tyckte jag skulle komma till grannstaden där han bor, för nåt käckt litet möte. Han hoppades även att jag var ”kurvig”. Eee..jag svarade att jag tyckte han nog var i yngsta laget. Nej, men ålder är bara en siffra tyckte han och några andra klyschor och lite skoj kunde man väl ha. Jovisst, men jag svarade artigt nej tack och att jag är ute efter nåt mer seriöst. Ok, men ändå skickade han nåt sånt där fjantigt kort till mig idag där det står ”Jag tycker du är söt”. Lägg ner, tack. Jag blir inte smickrad, eftersom du inte ens var speciellt söt själv.

Nej, jag vet inte jag. Gud vad jag vill kramas och ha nån att älska och sova med och dela allt med men ORKA.

Jag tror jag köper en sommarstuga i stället.

Annonser

5 svar to “To date or not to date, #006”

  1. Susanne januari 28, 2013 den 8:25 e m #

    Hahaha! Tack för ett gott skratt! Så rolig text! 🙂

    • Anna Kristina januari 28, 2013 den 10:14 e m #

      Rolig? Hmpf! Det här är blodigt allvar! 🙂

      • Susanne januari 29, 2013 den 9:40 e m #

        Men precis. Det är ju när humorn blandas med det som är på fullaste allvar som man kan skratta ut igenkännande. 🙂

Trackbacks/Pingbacks

  1. To date or not to date, part 2, #021 « Annas Sanna - februari 12, 2013

    […] väntan på att det ska bli vår och jag ska kunna bestämma mig för om jag ska köpa den där sommarstugan eller inte, harvar jag vidare på datingsidan. Det händer inte mycket, jag blir anropad av någon ibland och […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: