En bloggsvikares bekännelser

1 Jan

I ett fåfängt försök att återuppta bloggandet, loggar jag in på WordPress och finner att den senaste posten är från 28/2 förra året!

Är bloggandet som företeelse dött och begravet för den stora massan? Jag vet inte. Jag vet bara att jag så gott som aldrig läser bloggar längre. Och det i sin tur kan bero på att mitt internetanvändande har ändrats kapitalt det senaste två åren.

2010-11: Det första jag gör när jag kommer hem från jobbet är oftast att sätta på datorn. I Firefox har jag en RSS-läsare som heter Newsfox som visar bloggarna på det sätt jag vill – med bilder o grafik och allt, precis som de ser ut. Jag går igenom nya inlägg på de 60-70-talet bloggar jag prenumerar på, kollar lite andra sajter på datorn, skriver ev ett eget blogginlägg. Twittrar gör jag dock helst från iPhonen då det är smidigare. Facebook kollar jag mest från datorn.

2013: Datorn kanske sätts på nån gång/vecka när jag verkligen behöver. Resten av dagarna använder jag bara iPhonen och ibland iPaden. De enda gånger jag läser bloggar (i princip) är när någon länkar till en blogg från Twitter. Jag kollar i princip aldrig mitt Newsfox. De flesta bloggar jag prenumererade på uppdateras inte längre och jag letar inte reda på några nya. Jag försökte verkligen ett tag hitta någon bra RSS-läsare till iPaden men jag har inte hittat någon som lever upp till mina önskemål.

Det är rätt intressant att se hur ens dator-/internetanvändande förändras i takt med den tekniska utvecklingen. Vad kommer härnäst? Och är det någon idé att fortsätta blogga alls – är det någon som läser bloggar längre? Jag vet inte. Jag vet ju hur jag själv använder internet. Det ska gå snabbt och vara lättillgängligt. Twitter och Instagram och mycket lite Facebook räcker nästan. Det finns bara en viss summa tid också. Och ibland känner jag att jag tillbringar för mycket tid med sociala media ändå.

Men ibland kliar det i fingrarna att skriva något längre och mer sammanhängande än de snuttifierande 140 tecknen. Speciellt när jag som nu varit ledig ett tag och den kreativa delen av hjärnan börjar vakna till liv igen.

Annonser

7 svar to “En bloggsvikares bekännelser”

  1. Mia* november 17, 2014 den 11:25 f m #

    Så… hur står det till med kreativiteten? Om inte annat vore det intressant att läsa dina tankar om just kreativitet och kreativitet i vardagen Jag har själv tänkt en del på det på sistone, särskilt i samband med mitt inte helt lyckade försök att skriva en roman på 30 dagar. 😉

    • Anna Kristina november 17, 2014 den 4:01 e m #

      Jadu, inte är det mycket bättre. Arbete är det största hindret för kreativitet känner jag det som i alla fall. Det är bara när jag är ledig en längre period (läs – under semester) som min kreativitet börjar vakna till liv. Jag får väl se fram emot pensionen om jag ska få till den där romanen någon gång.

      • Mia* november 18, 2014 den 6:32 e m #

        Det låter dystert. Man skulle behöva lägga mindre fokus på jobbet.

        En annan tanke jag tänker är att om du har idéer om något alls kring den där romanen: skriv ned dem! Börja samla material redan igår, av vad slag det vara månde. Du kan alltid pilla och peta och slipa och forma verket, även om du inte skriver själva texten, hela vägen fram till pensionen – så finns där något att jobba med när tid och kreativitet finns. Tänk inte ”sen”, tänk ”vad kan jag göra nu?”. Typ. 🙂

        • Anna Kristina november 18, 2014 den 7:26 e m #

          Bra råd. Jag har börjat flera gånger, men när jag sen läser vad jag skrivit, så känns det bara platt och tråkigt. Då tröttnar jag. 🙂

  2. Mia* november 21, 2014 den 7:25 f m #

    Läs inte det du skrivit – skriv bara mer! Koppla bort den inre kritikern och bara skriv. Det behöver inte hänga ihop eller mejka sense. Jag tänker lite så här: skriver du mängder och massor så finns det dels mycket att ta av när det någon gång i framtiden blir dags att knyta ihop materialet, dels finns en chans att du snubblar över och hittar det som funkar bäst för just dig. Teknik, historia, whatever.
    Skriv, bara skriv och skriv mer. Redigering gör man efteråt (om man kommer dit). 🙂

  3. Mia* november 23, 2014 den 10:15 f m #

    Näst sista stycket här: http://deepedition.com/2014/11/23/spela-skriva-skriva-spela/

    (skulle ha skickat länken på Twitter men kan inte för mitt liv komma på vad du heter där nu)

    • Anna Kristina november 23, 2014 den 10:24 f m #

      Oh, det var en bra text, hela, inte bara näst sista stycket. Tror att mycket av mitt missnöje med det jag skriver bottnar i att jag har för bråttom. Vill berätta nåt rakt av bara och komma fram till slutet. Och då blir det nåt slags dåligt Mitt livs Novell-stuk, rent stilistiskt. Men jag tar till mig detta och funderar. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: