Tag Archives: hälsa

Virusjävlar, #037

28 Feb

Jag är så himla less på virus!
I slutet på januari var jag däckad några dar med obestämd sjukkänsla och fjantfeber. Ja, jag kallar det så, för jag får aldrig mer än typ 37,2 och redan vid ca 36,8 kan jag känna mig febrig och klen. Jag har normalt rätt låg temp tror jag.

Så blev jag bra, sen blev det lika för 14 dar sen fast något värre då. Jag får inga förkylningssymptom utan känner mig mest – ja, sjuk helt enkelt. Svag och febrig och ont i skallen. Så blev jag bra efter 4 dar men i morse när jag vaknade kände jag mig klen igen! Tog febern: 37,1. Petade i mig en Iprén och gick till jobbet, tänkte att det skulle gå över. Fick gå och lägga mig ett tag när jag kom hem och nu känns det väl sisådär.

Alltså tredje gången på en månad! Varför kan man inte få bli rejält dålig och sen är det bra? De här halvmesyrerna är nästan värre, när man inte känner sig nog frisk för att jobba, men inte heller nog sjuk för att vara hemma.

Sen har vi det värsta då. Jag ska ju åka och träffa den där dejten imorgon är det planerat! Jag vill inte skjuta på det här om jag slipper. Så nu går jag och lägger mig och hoppas att jag vaknar imorgon och känner mig som vanligt. Håll tummarna!

Emlig, #024

15 Feb

Jag skulle aldrig ha skrutit över hur jag gick igenom kroppsbesiktningen – igår eftermiddag började jag frysa och känna mig ruggig. Idag har jag i princip legat i sängen hela dagen, känt mig matt och konstig. Ingen feber men risig i magen. Nu så här på kvällen känner jag mig dock lite febrig och har huvudvärk också.

Jag är bara tvungen att snabbtillfriskna över helgen för på tisdag eftermiddag ska jag åka ner till Stockholm och gå på kurs onsdag-torsdag. Och det är en viktig kurs som jag måste gå för att klara av jobb jag ska göra i mars. Så jag känner pressen. Tar det lugnt. Kurerar mig.

Jag har på eftermiddagen legat och tittat på fyra avsnitt av Netflix-serien ”House of cards” på iPaden och jag blir mer och mer fascinerad. Stundtals är det nästan svårt att hänga med i de invecklade politiska turerna, men Kevin Spacey och Robin Wright. Vilka skådespelare! Jag har alltid älskat Spacey och här är han fullkomligt lysande. Sällan har man skådat sån otäck, manipulerande iskall människa och frun är inte bättre hon. Deras äktenskap är så mystiskt. De verkar faktiskt älska varandra men samtidigt är det nån slags businessuppgörelse också. Om du kliar min rygg så kliar jag din. Och bedra varandra är helt ok om det ingår i nån elak plan eller så. Se om du har möjlighet!

Gått igenom besiktningen, #023

14 Feb

Idag var det dags för hälsokontroll som jobbet bekostar. Den är rätt simpel – man kollar blodtryck, blodvärde, socker, kolesterol, vikt och så gör man ett cykeltest.

För två år sen när jag gjorde det sist, så var kolesterolvärdet lite för högt men det hade glädjande nog gått ner! De andra värdena var också ok.

Jag hade ungefär samma kondition som sist och det tyckte jag var lite tråkigt för det känns som att trots att jag tränar så blir konditionen inte bättre! Jag kanske måste anstränga mig lite mer för just det. När jag går på gymmet så kör jag ett styrkepass och så cyklar jag för konditionen 20-30 minuter. Det skulle väl ta bättre att springa men jag fick sluta med det för flera år sen p g a kassa knän. Cyklingen frestar inte på dem på samma sätt.

Nå, det kändes som om jag gick igenom besiktningen i alla fall, med några 1:or kanske.

Kort-kort, #015

6 Feb

Dagens inlägg blir av det kortare slaget på grund av tids- och fantasibrist.

Jag har börjat en fortsättningskurs i mediyoga idag efter jobbet och det känns så bra. Vi är en liten grupp på fem personer + lärare i ett litet rum och det känns intimt och bra. Vi yogar inte bara utan pratar lite före och efter också. Nu sitter jag här och är alldeles avslappnad och fin.

Konstaterar också att min tjej, mitt yngsta barn, fyller 28 år idag. Alltså är jag svingammal. Fast jag började ju rätt tidigt. Och jag känner mig inte så gammal. Så det så!

Nu ska jag se Uppdrag Granskning för en gångs skull.

Hormonkriget, #013

4 Feb

Jag är i krig med min kropp känns det som. Kalla det hormonkrig. Kalla det klimakterium. Klimakterium. Det finns väl knappt nåt ord i det svenska språket som är så bespottat och hånat.

– ”Klimakteriekärring!” Ett skällsord som yngre (både män och kvinnor) och äldre (män) gärna tar till för att sätta en bestämd, lite äldre kvinna, på plats. En kvinna som vet vad det vill säga att vara i klimakteriet använder det nog knappast som skällsord. Jag önskar det fanns nåt bättre ord för att beskriva det som händer i kroppen när östrogenet är på upphällningen. Jag har inget bättre ord i alla fall. Jag vet inte varför tillståndet är så hånat. Jag är för sjutton samma människa bara det att det händer saker i kroppen på mig som jag inte kan hjälpa!

Jag vet bara att de tre år jag nu ätit östrogentabletter har varit en välsignelse. Människan som existerade ett tag före det, var helt enkelt inte jag. Men nu är det ju så att skrämselpropagandan för den (minimalt vad jag tror) ökade risken för bröstcancer om man äter östrogen för länge, fick mig nyligen att tänka att jag nog måste prova nåt annat. Sagt och gjort, jag läste på och hittade en kräm som heter ProgesterAll som innehåller ett naturligt progesteron som ska boosta den egna tillverkningen av östrogen och kanske räcka till för att häva besvären. Jag hade en förpackning med piller för tre månader kvar att hämta ut på apoteket, men istället började jag med krämen för 14 dar sedan.

Och jag har försökt, men nej. Redan efter nån dag började helvetet igen. För den som aldrig haft en värmevallning är det svårt att förklara hur det känns. Det värsta är inte att svettas tycker jag, utan  hur det känns före. Det är en obehagskänsla som börjar nånstans i bröstet, sprider sig i hela kroppen, det blir nästan svårt att andas, jag blir varmare och varmare och sen bryter en svettattack ut som varar en stund. Ok, det kan jag kanske stå ut med några gånger per dag även om det är läskigt, men när jag vaknar flera gånger per natt av nån slags panikkänsla så är det fan inte kul. Först det här trycket över bröstet, det är det jag vaknar av, sen kommer svetten och jag förstår vad det var jag vaknade av. Sömnen blir helt sönderhuggen. Dessutom känner jag mig grinig, elak och låg – liksom ingen lust med något alls. Och kom ihop mig med min bästa jobbkollega också härom dagen så jag stod och skrek åt honom. Inte heller kul.

Morgon och kväll skulle jag massera in en liten klutt med kräm och inte vet jag om jag skulle mått ännu värre utan detta, men tydligen biter inte krämjäveln på mig eller så orkar jag inte vänta 26 dar (som är perioden man ska köra först innan man tar paus 5 dar). Men det stod också i mina anvisningar att om man har för lite östrogen för att krämen ska hjälpa så måste man eventuellt tillföra det också. Och då är vi ju tillbaka på ruta ett. OCH JAG STÅR INTE UT LÄNGRE…

I morse gick jag till apoteket direkt de öppnade och hämtade ut förpackningen med Trivina och slukade piller 1 på en gång. Om nån månad får jag ringa gyn och fråga om de kan vara så snälla och skriva ut för ett år till. Jag vill leva, inte överleva.

Så om några dar är jag förhoppningsvis nog kåt, glad och tacksam igen !

Gångmeditation, inlägg #003

25 Jan

Jag har inte tänkt att jag ska ha yoga och meditation som något speciellt tema för bloggen under de här 100 dagarna, men jag kom på en annan grej i ämnet som jag ville dela med mig av.

Gångmeditation? Inte att förväxla med gongmeditation som är nåt helt annat och jättehäftigt som jag provade på yogalägret i somras. 🙂

Nej, så här är det: ofta när jag är ute och promenerar brukar jag passa på att lyssna på musik i iPhonen eller på någon podradiosändning. Men nu har jag börjat testa ”gångmeditation” istället. Glöm telefon och lurar – ok, du kan ju ha RunKeeper eller nåt på om du vill veta hur långt du gått, men lyssna inte på något. När du går så försöker du sen ”rensa” hjärnan genom att upprepa ett mantra hela tiden. Jag tycker det funkar bäst med ”Sat nam” som är det man ska upprepa hela tiden när man mediyogar. Jag tänker ”Sat” på inandning och ”Nam” på utandning, men det funkar bra med t ex ”I am” också. Sen får man liksom anpassa stegen så det passar en bäst. Jag brukar ta ca 4 steg på resp in-/utandning (ja, det beror ju på hur fort man går förstås). Och det ska vara långa, djupa andetag ner i magen. Gång efter annan märker du att tankarna far iväg på en massa annat, men då är det bara att börja med mantrat igen.

Jag har bara gjort det här några gånger, men jag är övertygad om att det är ett utmärkt sätt att stressa av på. Prova själv! Jag tänker då fortsätta.

Mediyoga, #002

24 Jan

För ett år sedan vid den här tiden mådde jag oerhört dåligt, både fysiskt och psykiskt. För bakgrund till det är det bara att gå lite bakåt i den hittills korta bloggen. Min sambo dog i juli 2011 efter sju månader på intensiven. Efter semestern råddade jag en hel kontorsflytt och sen flyttade jag själv från vårt gemensamma hus in till stan i en lägenhet. Hösten gick på i ett, med ganska mycket förkylningar och trötthet. Strax före jul åkte jag på en välbehövlig solsemester med min dotter och tänkte att nu-hade-jag-väl-vilat-ut. Jo tjena. I mellandagarna fick jag feber och blev sjuk och sen höll det på så med någon eller några veckors respit innan nästa sjukpass kom. Jag var helt slut. Mitt immunförsvar hade nog sagt upp sig av all psykisk stress, jag sov dåligt och behövde desperat nån att tala med kände jag.

Jag googlade och sökte efter nån lämplig terapeut eller liknande, men i min lilla stad är inte utbudet så stort, så jag hade inte hittat någon, när det damp ner ett vanligt snigelpostbrev på kontoret. Det var en kvinna som gjorde reklam för sin verksamhet som hon flyttat hem från att mest ha verkat i Stockholm. Hon erbjöd både samtalsterapi, sorgbearbetning och lite diverse behandlingar samt medicinsk yoga. Det kändes som att brevet var riktat direkt till mig, jag var dock för feg (som vanligt) för att ringa, utan skickade henne ett mail, där jag beskrev vad jag hade för problem. Hon ringde upp mig och jag fick en tid ganska omgående. Och som av en härlig slump, hade hon sin mottagning två hus från där jag bor också. Så, jag började gå i samtal hos henne och kort därefter frågade hon om jag var intresserad av att vara med på medicinsk yoga i en grupp för nybörjare som hon skulle starta. Vi skulle vara några få bara och hålla till i lägenheten där hon hade mottagningen. Jag sa ja direkt!

Medicinsk yoga kan i princip utövas av vem som helst. När vi tänker på yoga, tänker vi ofta på en massa omöjliga ställningar och svåra rörelser, men det här är så enkelt. På Mediyogas hemsida kan du läsa mer om vad det går ut på. Du kan sitta i skräddarställning på din matta (man ska helst ha en speciell ullmatta som är jättegosig och skön) eller till och med göra övningarna sittande på en stol, allt efter egen förmåga. När vi började kunde jag inte ens sitta i skräddarställning över huvud taget. Jag är av naturen väldigt ovig och det är jag fortfarande trots yogan, men det har blivit bättre. Vi hade sex gånger på våren då vi lärde oss ett speciellt pass som var bra för rygg och nacke (som kontorsslav är det väldigt utsatta delar) och sen var det meningen att man skulle träna hemma också, med hjälp av en CD med passet på, intalat av Göran Boll. Sen skulle vi ha en återträff efter semestern med uppföljning och repetition.

Nå, jag stretade på, lärde mig passet, körde hemma en del och tyckte faktiskt det var roligt. Mediyoga är väldigt meditativt och innehåller mycket djupandning, avslappning och meditation, förutom själva rörelserna. Det passar mig utmärkt. Sommaren började närma sig och jag visste inte vad jag skulle göra på semestern. Jag började leta på nätet efter nån längre kurs i mediyoga eller nåt liknande. Hittade ett yogaläger över en helg här och bokade genast. Det var helt underbart (nu tror jag tyvärr de ev lagt ner?) och jag fick ännu mer blodad tand. Där sa kursledaren att jag borde köra samma pass i 40 dagar, sedan kunde jag eventuellt byta till ett annat pass som jag var intresserad av. Sagt och gjort. Jag fortsatte när jag kom hem och gjorde det i 40 dagar, det var ju rätt enkelt så länge jag hade semester – men sen blev det betydligt svårare att hålla i det. Efter det började jag med det andra passet och gick tillbaka en gång till min första yogalärare för att gå igenom och se så jag gjorde rätt.

Efter det har jag stretat på. Jag skulle ljuga om jag sa att jag gjorde det varje dag eller att jag ens kör hela pass, men jag har inte lagt av och jag gör det så ofta jag kan.

Idag, ett år senare slår det mig att jag inte minns riktigt när jag var förkyld sist. Det var nån gång sent i höstas men det var inte så farligt. Jag kommer lättare upp ur sängen på (vardags)morgnarna och jag känner mig faktiskt ganska piggelin. Ok, jag pillar i mig Gerimax och VitaePro och har även kommit igång med min gymträning igen och tränar 2 ggr/veckan, så jag tror det är allt tillsammans, men ändå. Jag tänker INTE sluta med mediyogan. Och nu kanske det blir en fortsättningskurs här hemma också och jag har anmält mitt intresse så klart. Alltid trevligt att träffa lite folk också, det är ju det andra jag behöver jobba med.

Och skräddarställningen – hur var det med den? Jo, i början kämpade jag och kämpade, men kunde absolut inte sitta avslappnat. En stor del av energin gick åt bara till att försöka sitta upprätt. Så en kväll när jag höll på fick jag en slags aha-upplevelse. Jag hade helt enkelt gjort fel, rent tekniskt, med benen. Jag kan inte förklara hur, men helt plötsligt gick det bara! Nu sitter jag obehindrat en bra stund.

Marielund

10. Breathe again

22 Nov

Det har varit en minst sagt hektisk tid. Först flyttade vi hela vårt kontor i slutet på september. Helgen efter flyttade jag själv (jag köpte lägenheten jag hade tittat på!). Då hade jag en hel månad nästan varje dag tagit med mig några kartonger in till stan varje morgon och åkt förbi lägenheten och tömt dem på väg hem. När det väl var dags att flytta var det nästan bara möbler kvar och allt rymdes i en täckt släpvagn. Utom de grejer jag glömde och fick lov att hämta veckan efter förstås. Min sambos yngste son har tagit över huset och katten och han och hans tjej flyttade in dagen efter. Det var skönt, för det underlättade betydligt, jag kunde i princip bara ta mina grejer och lämna huset.

När allt var färdigstökat och jag kunde slappna av lite, blev jag naturligtvis sjuk. Jag vet inte om det var en vanlig förkylning eller kroppens sätt att säga till att nu lugnar du fan ner dig! Efter en intensiv helg med en nyfunnen och redan uppsagd bekantskap fick jag nåt slags feber och kraftlöshet och låg i princip utslagen en hel vecka, vilket väl inte hänt på många år. Sen kände jag mig inte riktigt bra i tre veckor totalt. Liten, liten fjantfeber och orkeslöshet. Men förra veckan var bara att bita ihop igen, då vi skulle ha ett Öppet hus på jobbet för att visa kunder och andra våra nya lokaler.

Sen satt jag där och funderade. Jag hade sagt till så många att när allt det här är över får jag köpa mig en stor fet all-inclusive nånstans och bara koppla av. Och alla har hållt med och tyckt att det borde jag. Men jag har aldrig tänkt tanken fullt ut egentligen. Åka själv? Hur kul är det? Men förra veckan satt jag och surfade runt lite i alla fall och så slog det mig plötsligt. Jag mindes att jag tittat på det här för några år sedan, men då var alla resor slut. Nu fanns det resor kvar. Och eftersom det alltid blir dyrare att åka ensam, med enkelrumstillägg, så blev det inte så mycket dyrare att bjuda med dottern. Hon var inte svårövertalad om man säger så.

Så nu ska jag snart. Andas igen. Gå långa promenader på sandstranden och få såna där släta fötter. Äta och dricka när jag vill. Läsa böcker i solstolen. Kanske gymma lite eller besöka spaavdelningen. Prata med min fina tjej i lugn och ro. Jag känner att jag behöver det här om jag ska orka igenom vintern. Sommarens så kallade semester bestod av dödsfall och begravningsbestyr ungefär.